En föränderlig miljö… del 2

Tillfällig lösning för ”gående” vid byggetablering.1

För en dryg månad sedan reflekterade jag över tillgänglighetsutmaningar, och utmaningar för vårt projekt, i att stadsmiljön är föränderlig. Då rörde det sig framförallt om hantering av och planering för olika naturfenomen såsom regn eller snö. Vad plogas, när och hur? Hur hanterar vi att tunnlar och liknande, som underlättar framkomlighet, kan svämmas över av regn? En blandning av direkta och indirekta resultat av planeringen—men sett som hur vi utformar vår fysiska miljö kanske mest indirekt. Vi kan bygga så att det blir lättare eller svårare att hantera snöröjning, och så att det ökar eller minskar risken för översvämning och andra vattensamlingar som försvårar framkomlighet. 

Continue reading ”En föränderlig miljö… del 2”

En föränderlig miljö…

Foto av en snöig trottoar.

Det ska väl inte ses som förvånande, ändå, att ens sätt att se på världen, vad vi lägger märke till och tänker på i vardagen, påverkas av vad vi är upptagna med i andra sammanhang. Såsom hur ett projekt om tillgänglighetsskillnader gör dessa mer påtagligt närvarande i andra sammanhang. I år kom en sådan påminnelse med snön. Jämförelsevis kom den—där jag bor—snabbt, relativt mycket, och låg sedan kvar som snö i några veckor innan den snabbt smälte bort. På många sätt ett förhållandevis trevligt inslag i en covid-grå vardag där det positiva med en ”vit vinter” fick genomslag, medan de mindre trevliga följderna såsom veckor eller månader av gegga, slask och sakta smältande ispölar hittills varit kortvariga. Kvarvarande och ibland påfylld blötsnö som ömsom blöter ned, ömsom skapar ishalka. Vare sig jag ser det ur mitt perspektiv som gående, cyklist, eller på löprunda så har det varit relativt lätthanterligt. 

Continue reading ”En föränderlig miljö…”